Nej, du och jag ska aldrig dö

Ska ta tag i mitt liv. Känns som att jag hänger i ett rep över ett stup. Jag får börja inse att jag inte kan hänga där och vänta på hjälp. Får börja klättra upp själv. Jag vill inte drömma mer, jag vill att det ska hända! Jag vill göra så mycket med mitt liv, finns så mycket som jag missat, som aldrig mer kommer tillbaka.  
Jag känner att det finns hopp trots allt! 
 

Relationer

Satt just och skrev ett nytt kapitel till ett recept, men samtidigt tänkte jag även mycket på de relationer jag har förstört med människor under vägens gång (Om man nu kan beskriva livet som en väg).
Jag känner själv att jag trampar på allt för många tår, och gör människor i min omgivning både osäkra på vart de har mig, men också motvilliga att träffa mig & skapa en möjlig kontakt.
Jag har också tänkt på de jag aldrig pratar med längre och varför jag inte gör det, men det verkar bara så fånigt när jag försöker skriva ut någon speciell anledning då det är ganska simpelt egentligen, vi förändras.
Så jag borde kanske titla inlägget med "Förändring", men jag skippar det, får lära mig att vara nöjd med saker som de är.
Jag ber om ursäkt för att jag är svår ibland och att jag har det så lätt för mig att tramsa bort allt viktigt, det borde verkligen inte gå ut över er.
Men ni som känner mig vet hur svårt jag har för att ge min åsikt till någon som inte känner på samma sätt som mig, främst för att min uppväxt har gjort mig ganska osäker på vem jag är.
Men emo ska jag inte vara nu, utan jag tänker laga mat med mammi nu, puss.
Satt just och kollade på film (100 girls), men samtidigt tänkte jag även mycket på de relationer jag har förstört med människor under vägens gång (Om man nu kan beskriva livet som en väg).
Jag känner själv att jag trampar på allt för många tår, och gör människor i min omgivning både osäkra på vart de har mig, men också motvilliga att träffa mig & skapa en möjlig kontakt.
Jag har också tänkt på de jag aldrig pratar med längre och varför jag inte gör det, men det verkar bara så fånigt när jag försöker skriva ut någon speciell anledning då det är ganska simpelt egentligen, vi förändras.
Så jag borde kanske titla inlägget med "Förändring", men jag skippar det, får lära mig att vara nöjd med saker som de är.
Jag ber om ursäkt för att jag är svår ibland och att jag har det så lätt för mig att tramsa bort allt viktigt, det borde verkligen inte gå ut över er.
Men ni som känner mig vet hur svårt jag har för att ge min åsikt till någon som inte känner på samma sätt som mig, främst för att min uppväxt har gjort mig ganska osäker på vem jag är.
Men jag är inte emo för det, ska gå och lägga mig och vakna på ett bra humör imorgon!

Att tappa kontrollen

Det finns så mycket att säga, så mycket som jag hoppas att någon skulle förstå.
Men det är så jobbigt att öppna upp sig på det sättet, jag är inte van. Jag låser inne allt jag vill ha sagt och hoppas på att någon annan ska klura ut vad det är för fel. Och om någon frågar, så säger jag att allt är bra, att jag mår bra. Dom ska inte behöva oroa sig. Jag vill inte att någon annan ska bli nere pga mig. Så jag väljer att vara tyst.
Det är just sån jag är, och det kan jag inte direkt ändra på känner jag.
Jag kanske lägger ut nån text nångång ibland för att hoppas på medlidande, för det jag lägger ut stämmer på hur jag känner, eller så står det vad som är felet. Men det är ingen som fattar. Jag vill bara att någon jävel ska fatta utan att fråga. Bara hjälpa mig på nått jäkla vänster utan att fråga.
Jag vet att det låter konstigt, och det är omöjligt. Men det är så jag menar.
Men varför säger jag då inte bara som det är? Varför ska jag bara stå där och vara tyst? Är jag verkligen så jävla feg att jag inte kan stå upp för mig själv? Jag har skinn på näsan, men att prata känslor är inte min grej.
JAG ÄR STARK. Jo visst, är jag verkligen det? Så lätt som jag går sönder.
Jag är lika skör som glas.
Bara dethär är jobbigt för mig, jag funderar på om jag ens kommer att lägga ut denna. Att blotta mina känslor på detta sättet känns hemskt.
Varför säger jag det inte bara? - Jag är krossad. Men inte pga vad som hände, och hur det är nu. För att du inte vet nånting. Och för att jag vill så gärna säga hur mycket du betyder för mig. Men säger jag det vet jag att du kommer tolka det fel. Och man kan tolka det på 2 olika sätt, och du kommer välja det som jag inte menar.
Jag är ledsen för att det blev såhär, jag är bara så ***.

Jag vill ha, Jag borde

Jag nöjer mig med lite. Jag nöjer mig med att vara åskådare, se på när folk lever sina liv. Mest för att se hur folk misslyckas, medan jag själv misslyckas markant mer med tanke på att jag inte lever själv, utan låter andra göra det medan jag tittar på. Jag måste ta tag i mitt liv. Sluta nöja mig med så lite, börja ställa lite krav.


  • Jag behöver färga håret. Vilken färg vet jag inte än.
  • Jag borde köpa nytt smink.
  • Jag vill ha grå-filter till systemen.
  • Jag vill ha en ny mobil.
  • Jag vill ha parfym, men nöjer mig med Axe.
  • Jag borde städa mitt rum.
  • Jag borde köpa ett större överkast till min säng.
  • Jag vill ha sommar.

Dåtidens stora händelser

Jag har ägnat mig några timmar åt att kolla bak på stora händelser som har hänt. Om ni minns Späckhuggaren på Seaworld som dödade sin tränare, eller Madeleine Mccan som kidnappades från hotellrummet när hon var 4? Jag har kollat igenom en massa klipp om Maddie och läst om hur det har gått med att hitta henne. Hon är inte hittad, men folk har sett henne på flera ställen. Hon kidnappades 3 maj, 2007, och skulle fylla 4 den 12 maj.
Iår så fyller hon 9, och jag hoppas att polisen tar tag i detta igen och hittar henne.

Läste även om en tjej som blev kidnappad när hon var 11, och hölls fången i 18 år. Mannen och kvinnan höll henne innlåst i ett litet hus bakom trädgården, rummet hon var i var isolerat, så ingen skulle kunna höra henne.
Hon födde 2 barn som mannen tvingade henne att föda.

Vart tar världen vägen?

Drömtydning

Godmorgon och godmiddag.
Jag vaknade för 15 min sen, och har änna suttit och funderat på vad min dröm jag hade inatt, hade för betydelse.
Det som jag inte kan släppa tankarna från, det fick jag inget svar på. Men andra saker som hände och som fanns med, fick jag svar på. Visst, jag tror inte på sånt jag läser, men man kan aldrig vara säker.
Om någon hittar drömtydning om "Svart vatten" och "Örnar", så skulle det vara super snällt.
Är rätt nyfiken på vad det betyder..

Ögon

Om, dina ögon är fönstret till själen. Hoppar jag ut för dom.

Jag vill hoppa hejdlöst ut för dom och hoppas på.. en själsrörelse.

Som ska spegla sanningen.

3-2-1-0.
blunda hårdare
svettas mer

Hyperventilerandes smeker jag mina ben mot varandra.
Min vilja att skapa tillräckligt hög friktion, Så att jag kanske brinner upp.

Framtida planer

Jag har fina planer om min framtid. Jag vet vad jag vill gå för linje, bara att antingen så ska jag gå i Uddevalla och flytta dit, eller så ska jag gå i Jönköping eftersom det är den mysigaste stad ever!
Så mina tankar är samlade och jag behöver bara tänka lite till så är jag klar med mig framtid inom skolan.
Jag har t.o.m tänkt på inredningen i huset! HAHA, herregud.. Ibland går det överstyr.


»Får jag fråga en personlig sak? Vilka är vi?«

Imorgon så åker jag till mina efterlängtade småkusiner och firar jul. Tycker jul är en mysig högtid, men denna lär inte bli lik alla andra.. För det första så är det ingen snö, det förstör julstämningen helt och hållet, för det andra så orkar jag inte. Eller jo, jag orkar, att få julklappar, att umgås med familjen och äta god mat. Men orken att göra detta varje år, jag är bara trött.

Måste leta efter system-laddaren, den är någonstans där jag inte vet vart den är..

So damn right

Kanske världen förstår oss

Ibland kan man känna att ens problem inte alls är så speciellt problematiska ifall man jämför med hur vida andra människor lever och vad dem har tillgång till. Här klagar vi för fullt över ifall man kanske inte kan gå på den och den konserten eller festivalen, att man inte har råd att köpa dem där jeansen, att man får för låg månadspeng, att datorn är långsam, att det är kallt utomhus, att bussarna är sena, att man inte orkar att gå till skolan, att skolmaten är äcklig, att man får för mycket läxor, att föräldrar och lärare är dumma i huvudet, osv osv.
Medan andra människor i världen verken har råd att gå i skolan eller ens tillgång till det.
Dem har inte heller råd att äta sig mätta varje dag, de är mest glada att de har tak över huvudet och att de får en brödkant och lite vatten varje dag. Dem skulle göra vad som helst, och jag menar verkligen vad som helst för att få leva som vi gör. Men ändå klagar vi, jag med. Hade jag kunnat ändra på hur våran värld såg ut och hur folk behandlas så skulle jag göra det. Men jag kan inte det, inte på något jäkla sätt.
Visst jag kan skänka lite pengar varje månad till någon fond, men det ändrar inte allt.

Så sluta klaga på att man klagar på saker, det låter så dumt men liksom vi har tur att vi är födda i ett land med rättvisa och bra lagar och rättigheter.
Vi bör vara tacksamma, men människan är förmodligen konstruerad på det sättet att den aldrig, aldrig någonsin blir nöjd. Den blir aldrig någonsin helt lycklig. Det känns så vissa dagar.
Vi är sådana och det går liksom inte att ändra på. Ändå sitter folk där och säger att man ska sluta klaga för det finns alltid folk som har det värre. Givetvis finns det det, men alla har problem. Olika stora och om olika saker. De är olika från person till person. Problemen blir större ju mer man tänker på dem och ju mer man fastnar i dem. Ändå är allas problem lika stora, så länge man mår dåligt över dem så är det ju inte bra. Logiskt.

Äsch, det handlar mest om att man alltid vill ha det bra. Antar att det är posetivt? Men koncentrerar man sig på allt negativt och vill inget annat än att få bort det så blir det ju motsatt effekt. Vet inte om ni förstår var jag vill komma?

Sedan finns det ju folk som man bara avskyr, sådana som inte har några problem alls och är glada hela tiden. Man blir lite smått irriterad. Men jag lovar er att dem har problem och små saker de går runt och tänker på dem med. De har bara kommit lite längre i sitt tänkande. De konsentrerar sig inte på problemen, tänker bort dem. Gör dem minimala.

Äh skit samma, jag förstår knappt själv.

Hälften av er läste texten och förstod vad jag vill förmedla, ni andra läste det inte. Av skilda anledningar.

Ibland älskar jag att ha en blogg, av orsaken att jag kan skriva ned så mycket tankar och åsikter jag har om allting mellan himmel och jord. Jag kan förmedla så vansinnigt mycket och att folk sedan läser min blogg och skriver super söta kommentarer är helt fantastiskt. Tack.

Jaet

Och så kommer den där känslan igen.
Den som jag egentligen fruktat i mer än ett år nu, har inte lämnat mig för en sekund. Frågan är om den blir värre, eller om den bara trivs att krypa ihop sig till en tung klump och lägga sig i magen där det en gång fanns tillräckligt med värme åt allt.
Nu kan jag bara producera värme åt klumpen, så att den ska va tyst och inte skrika så mycket. För om den skriker, så skriker jag, ut i desperation av ångest och klaustrofobi. Det hörs egentligen inte, det är bara jag som kan känna. För det fanns en gång ett andetag, som skulle göra mig lycklig för livet.
Det andades mot mig, och inte tvivlade jag på att det andades för mig. Sedan kom gråzonen. Då nej blev ett ja för om man ville ha ett ja så fick man göra nej. Jag gjorde ett nej, men fick aldrig ett ja.

Nu, så kräver jag fortfarande det där jaet som ska totalt överrumpla mig med livsglädje. Jag kommer aldrig få det där jaet.

Bloggare kan också ha sina stunder

En bloggare kan inte alltid vara glad, inte alltid ha nått kul att blogga om.
I min blogg så skriver jag hur jag vill, jag får må hur jag vill. För detta är mina lilla sida, som jag kan vända mig till, och bara hoppas på att någon skulle förstå. Även om knappt själv vet vad jag menar med det jag skriver, så hoppas jag någon skulle förstå hur det är att vara ensam, totalt misslyckad och oälskad.
Jag vet inte vad jag vill få ut av detta, tänkte bara att on någon skulle kika in här, läsa detta och veta hur det är att vara ren fejk. Ingen ser.
någon, bara någon, vart är du?

Lonely



...And I'v never felt so lonely in my entire life.

Times like these

Jag tror

Är det du eller jag eller oss eller vi?

För jag tänker alltid dagen innan

Fast dagen är efter och jag ska skapa ett nytt igår

 

För det riktas luftskott i tyngder av bly mot mina handlingar. Och jag riktar blicken ut mot närmaste fönster för att se om jag hittar dina ögon.

Som ska spegla sanningen.

 

Men jag tror ju inte på själen. Jag tror bara på ren hyckleri och maktbesatta svin. Tror på meningslösheten med livet. Tror på allmänmänskligheten och kvinnligheten, Fast det vet jag knappt vad det är, det där med att vara kvinna.

Om det handlar om att förlora eller vinna. Att bejaka sin feminina sida eller bara gråta och lida.

Jag tror på att vi alla är egoister, Att religion är till för idioter och optimister.

att jag är en realist med alldeles för stor förhoppning

 

Om att det ska ske igen.
Det ska inte ske igen.

RSS 2.0