Jaet
Och så kommer den där känslan igen.
Den som jag egentligen fruktat i mer än ett år nu, har inte lämnat mig för en sekund. Frågan är om den blir värre, eller om den bara trivs att krypa ihop sig till en tung klump och lägga sig i magen där det en gång fanns tillräckligt med värme åt allt.
Nu kan jag bara producera värme åt klumpen, så att den ska va tyst och inte skrika så mycket. För om den skriker, så skriker jag, ut i desperation av ångest och klaustrofobi. Det hörs egentligen inte, det är bara jag som kan känna. För det fanns en gång ett andetag, som skulle göra mig lycklig för livet.
Det andades mot mig, och inte tvivlade jag på att det andades för mig. Sedan kom gråzonen. Då nej blev ett ja för om man ville ha ett ja så fick man göra nej. Jag gjorde ett nej, men fick aldrig ett ja.
Den som jag egentligen fruktat i mer än ett år nu, har inte lämnat mig för en sekund. Frågan är om den blir värre, eller om den bara trivs att krypa ihop sig till en tung klump och lägga sig i magen där det en gång fanns tillräckligt med värme åt allt.
Nu kan jag bara producera värme åt klumpen, så att den ska va tyst och inte skrika så mycket. För om den skriker, så skriker jag, ut i desperation av ångest och klaustrofobi. Det hörs egentligen inte, det är bara jag som kan känna. För det fanns en gång ett andetag, som skulle göra mig lycklig för livet.
Det andades mot mig, och inte tvivlade jag på att det andades för mig. Sedan kom gråzonen. Då nej blev ett ja för om man ville ha ett ja så fick man göra nej. Jag gjorde ett nej, men fick aldrig ett ja.
Nu, så kräver jag fortfarande det där jaet som ska totalt överrumpla mig med livsglädje. Jag kommer aldrig få det där jaet.
Kommentarer
Trackback
