Ibland kan man känna att ens problem inte alls är så speciellt problematiska ifall man jämför med hur vida andra människor lever och vad dem har tillgång till. Här klagar vi för fullt över ifall man kanske inte kan gå på den och den konserten eller festivalen, att man inte har råd att köpa dem där jeansen, att man får för låg månadspeng, att datorn är långsam, att det är kallt utomhus, att bussarna är sena, att man inte orkar att gå till skolan, att skolmaten är äcklig, att man får för mycket läxor, att föräldrar och lärare är dumma i huvudet, osv osv.
Medan andra människor i världen verken har råd att gå i skolan eller ens tillgång till det.
Dem har inte heller råd att äta sig mätta varje dag, de är mest glada att de har tak över huvudet och att de får en brödkant och lite vatten varje dag. Dem skulle göra vad som helst, och jag menar verkligen vad som helst för att få leva som vi gör. Men ändå klagar vi, jag med. Hade jag kunnat ändra på hur våran värld såg ut och hur folk behandlas så skulle jag göra det. Men jag kan inte det, inte på något jäkla sätt.
Visst jag kan skänka lite pengar varje månad till någon fond, men det ändrar inte allt.

Så sluta klaga på att man klagar på saker, det låter så dumt men liksom vi har tur att vi är födda i ett land med rättvisa och bra lagar och rättigheter.
Vi bör vara tacksamma, men människan är förmodligen konstruerad på det sättet att den aldrig, aldrig någonsin blir nöjd. Den blir aldrig någonsin helt lycklig. Det känns så vissa dagar.
Vi är sådana och det går liksom inte att ändra på. Ändå sitter folk där och säger att man ska sluta klaga för det finns alltid folk som har det värre. Givetvis finns det det, men alla har problem. Olika stora och om olika saker. De är olika från person till person. Problemen blir större ju mer man tänker på dem och ju mer man fastnar i dem. Ändå är allas problem lika stora, så länge man mår dåligt över dem så är det ju inte bra. Logiskt.

Äsch, det handlar mest om att man alltid vill ha det bra. Antar att det är posetivt? Men koncentrerar man sig på allt negativt och vill inget annat än att få bort det så blir det ju motsatt effekt. Vet inte om ni förstår var jag vill komma?

Sedan finns det ju folk som man bara avskyr, sådana som inte har några problem alls och är glada hela tiden. Man blir lite smått irriterad. Men jag lovar er att dem har problem och små saker de går runt och tänker på dem med. De har bara kommit lite längre i sitt tänkande. De konsentrerar sig inte på problemen, tänker bort dem. Gör dem minimala.

Äh skit samma, jag förstår knappt själv.

Hälften av er läste texten och förstod vad jag vill förmedla, ni andra läste det inte. Av skilda anledningar.

Ibland älskar jag att ha en blogg, av orsaken att jag kan skriva ned så mycket tankar och åsikter jag har om allting mellan himmel och jord. Jag kan förmedla så vansinnigt mycket och att folk sedan läser min blogg och skriver super söta kommentarer är helt fantastiskt. Tack.