Yours is the first face that I saw, I think I was blind before I met you. Now I don’t know where I am, I don’t know where I’ve been. But I know where I want to go.

Jag vet inte nånting längre. Jag hade hoppats på att det bara var min inbillning. Att det bara var för att jag var jag. 
Men nu är jag inte säker längre. Jag har förlorat. Och straffet är min största rädsla.
Jag har inget längre. Ingen.
Kan inte allt bara försvinna ut ur mitt liv. Jag vill börja om hela skiten. Göra rätt. Vad som nu är rätt.
Börja om mitt satans, äckliga, sjuka, hatade liv.
 
Nu i eftertanke.. Det har nog alltid varit nått fel. Ingen har frågat. Ingen har brytt sig. Jag vet inte vem som är kvar i mitt liv längre.
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0